madelen

Och det var som i en film. Det regnade ute, och vi skulle säga hej då till varandra. Och jag tänkte att det var för bra för att vara sant. Läppar mot läppar ute i regnet. Det händer ju bara i film. Och det händer bara i film att man får den här perfekta killen. Han som alltid hör av sig först. Han som säger de rätta sakerna. Han som håller om dig när du gråter. Han som får dig på bra humör på tre sekunder. Han som säger att han aldrig kommer lämna dig. Han som gör upp planer med dig om framtiden. Han som alltid finns vid din sida. Han finns ju bara i film?
Så de måste ju vara så att jag lever i en film?