i taket lyser stjärnorna

Det finns vissa ord, saker, filmer, låtar, maträtter och så vidare som man förknippar med vissa personer. Så är det för mig. Varje gång jag hör ordet cancer, så tänker jag på min fina farfar. Det spelar ingen roll i vilket sammanhang, men tankarna går alltid till honom. Hur en sådan stark person kan tyna bort i en sån hemsk sjukdom. Det är svårt att förstå. 
 
Ibland kan det kännas jobbigt att bli påmind. Man tänker på allt det hemska som hände min farfar och som händer så många andra. Att just han var tvungen att få den hemska sjukdomen och att den tillslut tog hans liv. 
 
Samtidigt så kan ett så negativt laddad ord innebära att tankarna vandrar iväg till farfar, och alla fina minnen man har med honom. Då kan jag tänka tillbaka på honom och vilken fin person han var. Jag kan tänka tillbaka på farmor och farfars gård, och hur farfar alltid stod i verstan med svarta händer. Att han kunde fixa precis allt. Min fina farfar. 

Att ta saker förgivet

Jag har varit ifrån dig förut. Men inte såhär länge. Det känns inte hela kroppen att jag saknar dig, varenda millimeter värkar av längtan till dig. Varje minut tänker jag på dig. Hur underbarrt det ska bli att få krama om dig, känna din lukt och se ditt leende. Saker jag aldrig mer ska ta förgivet. För det är så lätt att man gör det. Tar sin kärlek förgivet, att den alltid finns där och att den alltid alltid kommer att göra det. Om det är något jag lärt mig under den här resans gång, är att man inte ska ta något förgivet. Jag har lovat mig själv att aldrig mer göra det. Saker som annars är vardagliga för dig, lär dig att uppskatta dom. Lär dig att uppskatta en puss på morgonen, att hålla handen, ja lär dig att uppskatta att ni grälar ibland. Att ni bryr er om varandra. Lär dig att inte ta något för givet och uppskatta livet. 

och så var det de där med kärleken

Jag älskar att ligga tätt intill dig. Att känna dina hjärtslag. Andas in din doft. Jag älskar att gå runt i dina tröjor. känslan av att vara din. Att du från en sekund kan få mig att vara ledsen till att inte kunna hålla mig för skratt. Att du känner mig utan och innan. Att du vet när jag behöver prata, eller bara vara. Älskar att vår tystnad ändå kan säga tusen ord. När vi ligger och kollar in i varandras ögon. När du kollar på smöriga kärlekfilmer med mig, dåliga serier och att du åker med mig till affären när jag får akut choklad behov. Eller glass. Chips. Godis. Jag älskar att du inte är rädd att prata om vår framtid. Att du pratar om livet du vill ha med mig. Älskar att vakna av dina söta sms på morgonen. Att du kallar mig för din älskling. Att du väcker mig med pussar på morgonen. Att du alltid säger att du älskar mig innan vi somnar. Men mest av allt så älskar jag att du älskar mig. 

RSS 2.0