i taket lyser stjärnorna
Det finns vissa ord, saker, filmer, låtar, maträtter och så vidare som man förknippar med vissa personer. Så är det för mig. Varje gång jag hör ordet cancer, så tänker jag på min fina farfar. Det spelar ingen roll i vilket sammanhang, men tankarna går alltid till honom. Hur en sådan stark person kan tyna bort i en sån hemsk sjukdom. Det är svårt att förstå.
Ibland kan det kännas jobbigt att bli påmind. Man tänker på allt det hemska som hände min farfar och som händer så många andra. Att just han var tvungen att få den hemska sjukdomen och att den tillslut tog hans liv.
Samtidigt så kan ett så negativt laddad ord innebära att tankarna vandrar iväg till farfar, och alla fina minnen man har med honom. Då kan jag tänka tillbaka på honom och vilken fin person han var. Jag kan tänka tillbaka på farmor och farfars gård, och hur farfar alltid stod i verstan med svarta händer. Att han kunde fixa precis allt. Min fina farfar.
Att oroa sig
Ibland oroar jag mig för framtiden. Tycker inte om att inte ha allt planerat och inte veta hur framtiden ska se ut. Jag oroar mig för vad jag ska plugga, vad jag vill jobba som och var jag vill bo. Trivs jag bäst i en stor stad eller ska jag bo kvar i lilla Enköping? Ska jag flytta utomlands?
Men på sista tiden har jag märkt att det inte hjälper att oroa sig. Man måste testa för att veta om man gillar något eller inte. Och just nu är jag glad över att jag har vågat testa. Jag har upptäckt nya vägar och nya sidor hos mig själv jag inte visste att jag hade. Livet har ordnat sig ganska bra ändå.
Att ta saker förgivet
Jag har varit ifrån dig förut. Men inte såhär länge. Det känns inte hela kroppen att jag saknar dig, varenda millimeter värkar av längtan till dig. Varje minut tänker jag på dig. Hur underbarrt det ska bli att få krama om dig, känna din lukt och se ditt leende. Saker jag aldrig mer ska ta förgivet. För det är så lätt att man gör det. Tar sin kärlek förgivet, att den alltid finns där och att den alltid alltid kommer att göra det. Om det är något jag lärt mig under den här resans gång, är att man inte ska ta något förgivet. Jag har lovat mig själv att aldrig mer göra det. Saker som annars är vardagliga för dig, lär dig att uppskatta dom. Lär dig att uppskatta en puss på morgonen, att hålla handen, ja lär dig att uppskatta att ni grälar ibland. Att ni bryr er om varandra. Lär dig att inte ta något för givet och uppskatta livet.
