älskling
Ibland så känns det som om mitt hjärta ska svämma över med känslor.
Ibland kan det vara bra. Ibland dåligt.
Jag kan känna så stor kärlek till dig. Jag blir helt överväldigad av känslor. Jag blir helt lycklig och salig när jag tänker på dig. Vill ha dig nära min varje minut. Varje sekund. Jag vill viska fina ord i ditt ord i ditt öra, säga att jag alltid vill vara din. Att du alltid ska vara min. Att vi alltid ska ha varandra. Att det vi har är så stort.
Det känns så stort för mitt lilla mig. För mitt hjärta. Hur ska mitt hjärta orka med alla känslor?
Jag vill att du ska säga tilll mig att du aldrig kommer att lämna mig. Vilka hinder vi än stöter på. Säg det igen. Och igen. Igen. igen. Jag behöver bekrätelse på att du älskar mig . Jag älskar dig. Älskling. Snälla. Säg det igen. Och tusen gånger till.
ångest
Ikväll fick jag ångest. Jag ville hem och ligga i fosterställning, slippa att ta ansvar över något. Men så vet jag inte längre vad hem är - är det mitt familehem, mitt stude ntrum, eller är det kanske rent av med den personen jag älskar allra mest.
När jag väl ligger under täcker försvinner jag långt bort. Till en värld där jag slipper ta beslut. Jag behöver inte tänka över mig, utan det ät någon annan som har ansvar över mig. Kommer tillbaka till verkligheten inte är så. Livet är inte så enkelt. Någon gång behöver man växa upp och ta ansvar, vissa tidigare än andra.
Man behöver vara stark. Och tro på att man har tagit rätt beslut. Tro på att man inte behöver träffa sina vänner varje dag. Sin familj. Sin kärlek. Även fast det är jävligt svårt.
Så vad gör man då när ångesten kommer. Välkomnar man den, eller skjuter man undan den till ett senare tillfälle?
När jag väl ligger under täcker försvinner jag långt bort. Till en värld där jag slipper ta beslut. Jag behöver inte tänka över mig, utan det ät någon annan som har ansvar över mig. Kommer tillbaka till verkligheten inte är så. Livet är inte så enkelt. Någon gång behöver man växa upp och ta ansvar, vissa tidigare än andra.
Man behöver vara stark. Och tro på att man har tagit rätt beslut. Tro på att man inte behöver träffa sina vänner varje dag. Sin familj. Sin kärlek. Även fast det är jävligt svårt.
Så vad gör man då när ångesten kommer. Välkomnar man den, eller skjuter man undan den till ett senare tillfälle?
